jencatos

I morgon ska Wille på svt och spela in Bulldog. Matte får inte följa utan jag sk lämna honom på morgonen och hämta honom på eftermiddagen. Känns konstigt! Han ska vara med i en vanlig inspelnng på morgonen och på em vill de att han ska bära väskor. Vi har tränat duktigt under veckan, så det går nog finemang.
Idag kom jag på att farbror William inte varit på så mycket "bus" under sitt åtta åriga liv. Några fotbollsmatcher och några hundutställningar och några hundtävlingar. Det är allt. Och då alltid tillsammans med några flockkamrater. Vilken tur att det var marknad i Sävar då! Så Willeman fick följa med och titta på folk,vandra runt och se paraplyer (skumt, tyckte han).Men i stort så gick det bra. Han tyckte också att plasttaken på stånden var skumma, först. Men det mesta brukar lösa sig om man bara sitter en stund så att intrycken hinner sjunka in. Mötte en kille med en vorsteh och insåg att Willam är mycket sansad, om man jämför.
Det värsta i morgon (för mej) blir att lämna honom. Men det är ju bra att det bara lånar honom!!

Idag har jag varit på utställning med Jane, William och Flinga i Bjurholm. Det är alltid kul, men jag gör det alltför sällan. Jag hade dessutom anmält mer hundar än jag kunde hantera, men fick hjälp via facebook, så Flinga fick följa med i alla fall. Det ÄR roligt att bara vara med några hundar. Men den första timman var det varmt så jag fick sätta dem på Lisbeth och Gregers stake-out i skuggan. Det tyckte inte Jane var en bra ide.Hon protesterade högljutt! 
 Jag badade hundarna i söndags, men Jane har jag nästan inte vågat borsta. Det blir liksom inget av henne kvar då..
Så det sticker ut tofsar lite här och där som man får plocka..
Domaren var sträng idag, få hanar fick ettor, inte William heller. Hon tyckte det var för mycket HUND. Men Wille hade kul och kastade sig på marken när hon skulle titta på tänderna. Men han fick en fin kritik ändå.
Jane och Flinga gick i samma klass och Flinga, som aldrig brukar vara mammig, var det idag..
Flinga slog Jane i veteranklass. Jane fick en etta (!) och Flinga fick ck. Hon blev fjärde bästa tik (!) Sen blev hon BIR-veteran och bästa veteran. Helt galet. Många priser blev det att bära med hem.

Veckan har varit spännande på andra sätt också. Två råttor har de fångat. Stora som sticker ut ur munnen på båda sidor när de bär dem. Flinga tog den första. Den var ganska platt i hennes hundgård. Den fick segla över stängslet sedan jag gått omkring några minuter och gruvat och hurvat. Den andra fångade efter en gemensam jakt. Jack fick trofen, men hans ögon visade en blandning av stolthet och förvåning. Vad gör man nu, typ?
Jag släppte in dem i deras gemnsamma hundgård. Jane , Jack, Mårran och Sniff försökte ta ifrån Jack den feta råttan. Till slut gick han och la sig och Mårran satt utanför och tittade in i kojan, där Jack låg och voffade. Jag lämnade hundarna och gick in, men såg sedan genom fönstret att han gått ut ur sin koja. Då gick jag ut, släppte ut de andra och tog fast Jack ,som tjuvhöll den där äckliga.... Jag sa till honom att du måste släppa, du kan ju inte gå omkring med den där hela dan. Då släppte han (!) och den fick också segla över stängslet,

Inte nog med det. I torsdags ringde min gubbe då jag hade lektion(!). Jag svarade förstås inte utan ringde sedan. "Du har två hundar ute på byn!" "Vilka då?" " Joe och Lucky!"
De man minsta av allt skulle förvänta sig. Han hade i alla fall fått hem dem från grannen. Han hade inte lyckats få fast dem, så han hade satt sig på cykeln och sagt: Nu far vi hem! Och de lommade efter honom hem!! Jag träffade grannen då jag cyklade hem och hon berättade att de även hunnit leka med en boxer och en jämthund. Rätt otippat faktiskt!! Men kul då det går bra!

Jane är tillbaka! Jane har varit skendräktig och helt omöjlig att ha i led. Hon vill bara pussa på sina valpar. I mina sämre stunder trodde jag att hon blivit knäpp och förlorad som ledarhund. Men den gamla Jane är tillbaka. Gud ske lov!
Tyvärr så är spåren inte farbara för längre sträckor längre. Alldeles för mycket sten, sand och grus. Jag tror att jag kan köra runt på åkern ett tag till, åtminstone på morgonen. Där har jag tänkt åka till dess att de bara är gräs framme. Det har varit minusgrader på nätterna i en vecka i alla fall. I måndags när jag körde på kvällen så fick jag brottas med släden för att inte köra sönder den mot uppstickande stenar. Att inte hundarna  fattar att man ska köra RUNT stenar?

I morse var det nästan 19 grader kallt. Joe som har fällt nästan all vinterpäls tyckte att det var FÖR kallt. Det är härligt ute på påren nu. Trots att det är så hårt har aldrig skoterspåren varit skarpa i år. en fördel med att bo vid ett större samhälle. alltid är det nån som varit ute och "bränt" och lurvat upp ytan.
Jag har blivit bönhörd också, svt ska komma och filma William och rastgården var brunprickig av bajs. Jag önskade: "tänk om det kunde snöa litegrann och göra allt vitt igen". Och jovisst, i söndags kom det lite snö!
I övrigt: Toflsan är såld till Donald och Maria och Sniff och Mårran har ua på sina ögon.

Häromkvällen när vi låg i sängen och tittade på tv så hörde vi hur hundarna voffade till ibland. Sambon pratade om räven och jag hummade med. När jag klev upp för att slå av Tv:n (tur att det var jag som gjorde det!) så tittade jag ut över hundgården. Då ser jag att något rör sej där nere. " Jag tror att det är en hund lös i hundgården". Jag gnuggade ögonen lite och tittade lite till. " Det är en hel DRÖSmed hundar lösa i den stora rastgården!".
Det var bara att kasta på sej kläder, gå ut och släppa in dem i deras rstgård. De var jätteglada alla fyra att de fick gå och lägga  sej. Men de hade hunnit med att flytta på alla skålar. Pinka i några av dem. De hade också hunnit busa sönder en halv halm säck som stor där inne. Men nu var de alltså pömsiga och ville sova. Tur att de trivs hemma nu när snön är djup och hundgårdsnätet inte är huskyhögt.

Igår åkte jag skidor med farbröderna Jack och Joe. Det gick riktigt bra. De bad inte att få gå hem en enda gång. Vädret var ljuvligt och de travade på. När jag mötte någon eller körde förbi någon stavgångare ökade de farten så att det blev ganska fartfyllt.
Men men, vi passerade stavgångaren på innan en lite tjärn och när vi sedan komut på tjärnen såg de SKOTRAR och tittade lite extra. De lyckades trassla in sej i nacklinan när de ti-tt-ttaaaade. Jag stannade och redde ut trasslet, reste mej upp och sa:
-Ja!!
De började trava och ve och fasa de satt inte fast i mitt tolkarbälte.
-Joe! Jack! ropade jag, men de bara ökade farten. de vände sej om några gånger var men sprang vidare. Suck!! Jag insåg snabbt att jag aldrig skulle hinna upp dem före den korsande vägen.
Plötsligt tog de ett skoterspår som vek av av mot stranden, där skotrarna var. Hurra! tänkte jag, de kan ju ta fast dem. Men nej, skoterförarna klev på sina åk och körde iväg och mina hundar psserade dem travande.
Nu hade de riktningen hemåt, så jag tänkte att det är v'äl lika bra att börja åka hem.
Men herrarna överaskade igen, de följde stranden, kopplade på skoterleden igen och KOM TILLBAKA. Vad ska man säja?
Antagligen kunde de inte komma överens om VEM som skulle vända så de smygsvängde.
Skönt var det i alla fall att de kom tillbaka!

Igår kväll åt de "små" bortskämda hundaarn äntligen upp sin mat!! De har tjollrat under den kalla perioden och inte ätit förrän jag hällt ut maten på marken. Mysigt?
När det till slut blev lite varmare ute så har jag varit duktig och tagit bort maten om de inte ätit. Två dagars "svält" fick dem att glufsa i sej maten som riktiga huskys...
Igår, på min sovmorgon, åkte jag ut och körde hundar kl.7.00. Så mysigt. Nästan så att jag kan stiga upp kl.5 vanliga dagar för att hinna ut innan jobbet. Men tyvärr så tror jag inte att mina grannar tycker som jag. Inte de jag bor med heller.. Tänka att man aldrig får göra som man vill :).

Det har varit kallt som attan hela veckan. Idag var det lite mer behagligt och solen sken. Grabbarna grus fick stanna hemma. De fick en promenad efteråt. Dottern behövde en leverans av glömda innebandyattiraljer.
Jo, Sniff och Mårran har gått i led idag en lie längre sträcka. det gick bara bra. Jane fick tokfnatt idag när vi skulle passera en flat med matte. Hon skulle hälsa... och William hakade på. Helt osannolikt!
Är glad över att Joe verkar piggare trots att det är kallt. Det har nog varit stressen över löpande tikar som orsakat det.

Idag var jag ute med A-gänget. Fint väder som attan. Idag passar det att ta med kameran, tänkte jag. Jag kom ihåg den, men typiskt nog var batteriet slut. Jag åkte ända till Degersjön. Hundarna blev lite för trötta. Otänkt, Karin. B-spannet böjar gå riktigt bra på sina korta sträckor nu. Det känns bra. dumt med kameran. Jag får hoppas att det är bra väder nästa helg också. Det är mycket snö i hundgården också.. Jag slog näsan i överliggaren i Williams hundgård. Det gör tom ont att ha glasögonen på.

Jag har haft mycket tid att köra hundarna och skilnaden mellan spannen är extremt stor. De gamla farbröderna har helt gett upp. Så det blir en kortare polemasartur med ena gänget och en lång fartfyllt med de andra. Mungiporna ner och mungiporna upp.
Jag försöker motivera mej när jag kör det långsamma gänget med:  Det är bra för dem. Det är trevligt att vara ute i skogen och hinna se på omgivningarna, spår och annat man kan upptäcka... Men jag vet inte. Jag blir bara deppig.
Jag har åkt skidor med dem och sparkat också. Det funkar bättre att ta sparken med hanarna  och skidor med tikarna. Joe och jack försöker nämligen vända hem. Jag har ingen lust att bråka med dem då de egentligen bara är gamla och trötta. Idag snöar det och det kanske blir en vilodag för somliga hundar.

Här är det så mycket snö nu att bara styrbågen syns på slädarna. Jag längtar efter spår och att det ska vara färdigskottat!

Igår när jag kom till hundgården på morgon såg Joe så konstig ut. Han slickade sig, gick några steg och slickade igen, på sina ädlare delar.. När jag tittade närmare lyste spetsen som en tomat. Den var svullen och röd...som, ja just det, en tomat. Jag försöktehjälpa honom att få in den i värmen, men det gick inte. Jag ringde veterinären och skulle få komma på kvällen. Han fick faktiskt en ipren innan jag gick.
När jag kom hem såg han ut som vanligt. Men vi åkte i alla fall. Veterinären hälsade med: Får vi se på tomaten då? Sen blev vi hemskickade och inget betalt tog han heller. Vilken vinstlott!!
Vid närmare analys så är det ju så att Joe alltid tror att Flinga löper. Han brukar sitta tryckt mot hennes hundgård och vakta henne, se på henne och skälla på William som sitter  med henne. Nu skrattar jag bara åt eländet och hoppas att han har lärt sej av sitt misstag!

Jag är i stugan och laddar batterierna. Kantarellerna har gömt sej under snön, tyvärr. Igår fick hundarna en skön tur i skogen. Det känns som om de börjar få lite fart i benen igen. Solen sken och snön var mjuk. Idag är det blötare och jag är rädd för att det är halkigt i skogan i nedförsbackarna. Jag väntar på att älgjägarna ska avsluta i den skog som jag ska träna hundarna i idag.

Igår var sonen och jag och fyra hundar till Trollberget på sparkcykelrace. Jag är stolt över våra goa hundar och stolt över min stora duktiga son och GLAD över att de höll undan från stormästaren!!
OM jag orkar åker vi till nästa race på lördag.