Snö!

Här snöar det för fullt. Äntligen! I torsdags var det 21 minusgrader, solen lyste och jag skulle köra hundarna här hemma. För första gången på snö. Innan vi kom oss iväg hade Sniff tagit sej lös TVÅ gånger. Han stusade runt som ett popcorn. Den andra gången hittade han ett stort fint ben som han var mycket stolt över. När jag kört klart varjag så så kall om fingrarna att jag inte fick lös selarna från linan. Så jag lät allt sitta kvar.


Aj!

Mårran äter pencillin efter Flingas provsmak på hennes vänstra ben. Men nu är det i alla fall snö. Livet kan återvända!!

Sovit!

Jg älskar mina hundar, igen. De och jag har sovit inatt! Och det snöar....

TrööööööTTTT!!

Är trött på löpande tikar, galna hanhundar och gamla hundgårdar!!! Nu kan det bara bli bättre.
Mårran har funnit sin överhund i Flinga. Hon KAN inte  ta ben eller bralla sej hur som helst. Nyttigt. MEN Flinga är påfrestande som löptik......
William har byggt om i den gamla hundgården och gjort en tunnel och.....

Trött

Jag är så trött på hanhundarna!!! I morse rök Jack och Joe ihop och det har ALDRIG hänt förr. de är ju faktiskt snart 7 år. Men de fick inga skador!! 
Jag sov nere i natt så att jag kunde köra med min "lampdressyr" utan att väcka alla andra. Det blev lugnt i hundgården, tack och lov!!!
Nu löper Mårran också men det brukar inte röra upp samma känslor. Flinga är värst av alla.Jag har upptäkt att det inte bara är Flinga som förstör det gamla hundgårdsgolvet. William kan också. Suck!!

Var är snön?

Körde hundarna igår. Vattenhalka och storgrus. Inte så kul... Idag får de vila trots att pojkarna behöver kingra tankarna från flingas löp.

Trött

Är otroligt trött på bröderna brothers. De är så sura, tråkiga och radiostyrda.. Flinga löper och de veka bara ha en hjärncell kvar var...
Flinga är den enda av tikarna som LÖPER-LÖPER i fjorton dagar. Men det går ju över och då brukar jag snabbt glömma alla arga tankar.

Äntligen slut på regn!

Skrattade åt Mårran i morse. Hon försökte charma av morbror William ett saftigt ben.Han försökte vara bestämd. MEN han slets mellan att vara nära Flinga som satt i buren bredvid och att vakta sitt ben. Mårran krumbuktade sej, kröp, studsade och smög för att komma till benet.
För en stund sedan när jag tittade ut såg det ut som om hon vunnit. Hon knaprade på ben och William låg tryckt mot Flingas nät.
Har förresten bytt halm åt dem idag. Den var nästan blöt INNE i kojorna. För hu vad det har regnat!!!


RSS 2.0