jencatos

Nu är det lera i stora rastgården. Det syns också hur Flinga och William förstört i sin hundgård.. Mer arbete till mej.
Programmet på bulldog med Jane blev riktigt trevligt. Daten i det andra programmet behöver jag inte skämmas för så mycket heller. Även om Jane inte ville dra in skoteravgaser i näsan. eller nosen.

I morse när jag steg upp trodde jag inte mina ögon. Allt var täckt av fin ny snö!!!

Igår när jag vaknade hopppades jag att det skulle vara minusgrader, som det hade varit kvällen före. Jag steg upp kl.7 och hade tack och lov rätt. Jag skyndade mej ut. Vädret var vackert och skaren var hård. Jag tog 4 hundar eftersom jag inte visste hur det såg ut i skogen. och det var rätt tänkt. Det började när jag hade korat vägen första gången. Då var skogsbilvägen skottad, väldigt snabb alltså. När vi skulle svänga höger var det en STOR snöklump i avfarten, men det gick bra. sedna var det snabb körning mellan stubbar och stenar på hård snö. Jippie!!! Vi korsade Bullmarksvägen och satte av mot Gunnismark. i grusgroparna var det lite mer tinat och det blev fläckvis grus och sandkörning. Tur att släden är gammal och belagen inte något att spara på.
Vi vände vid skjutbann. Spåret var inte kvar längre och hundarna var varma. vägen tillbaka var lika rolig. Men vad som hände vet jag inte. Jag klantade mej väl. När vi korsade Bullmarksvägen en andra gång välte släden och jag slog knät och axeln och släpades efter släden en bit på asfalten. Tur att det inte kom nån bil då!! Där kör de inte 70, om man säjer så... Jag tog mej upp, hundarna undrade vad jag gjorde där, knät skakade och armen värkte... Tant!!!
När vi kom hem körde jag det andra gänge hemma på åkern på skaren. Inte lika kul, men säkrare för både mej och hundarna.

Nu bevisas det igen: "Det som göms i snö kommer upp i tö" Huvva va det kommer fram saker i hundgården!!

Spåret höll idag också, trots att det regnade hela dagen igår. Men "just se pass". Gläder mej åt lilla Mårran som är så duktig!!

Det är påskafton. Solen har lyst idag och snön är som smör. Gubben körde upp de gamla spåren, men de var förstås ganska mjuka. I morgon kanske de är lite hårdare. Sniff var väldigt missnöjd att sitta på kätting här. Han använde sin starkaste röst för att visa HUR misnöjd han var. Men han var nöjd efter vår tur. Jag lyckades med att skära ut släden i snön. Släden tippade och allt var bara mjukt... Till slut kom jag upp i knästående på slädmedarna och kom upp igen. Vi lyckades också med en "prakthärva". Tur att hundarna var trötta. Jag hade ingen nacklina på ledarhundarna. De valde varsin väg och sedan gick Jane en helt galen väg och trasslade ihop hela spannet till en stor knut. Allt kan hända, tydligen.