jencatos

Igår åkte jag skidor med farbröderna Jack och Joe. Det gick riktigt bra. De bad inte att få gå hem en enda gång. Vädret var ljuvligt och de travade på. När jag mötte någon eller körde förbi någon stavgångare ökade de farten så att det blev ganska fartfyllt.
Men men, vi passerade stavgångaren på innan en lite tjärn och när vi sedan komut på tjärnen såg de SKOTRAR och tittade lite extra. De lyckades trassla in sej i nacklinan när de ti-tt-ttaaaade. Jag stannade och redde ut trasslet, reste mej upp och sa:
-Ja!!
De började trava och ve och fasa de satt inte fast i mitt tolkarbälte.
-Joe! Jack! ropade jag, men de bara ökade farten. de vände sej om några gånger var men sprang vidare. Suck!! Jag insåg snabbt att jag aldrig skulle hinna upp dem före den korsande vägen.
Plötsligt tog de ett skoterspår som vek av av mot stranden, där skotrarna var. Hurra! tänkte jag, de kan ju ta fast dem. Men nej, skoterförarna klev på sina åk och körde iväg och mina hundar psserade dem travande.
Nu hade de riktningen hemåt, så jag tänkte att det är v'äl lika bra att börja åka hem.
Men herrarna överaskade igen, de följde stranden, kopplade på skoterleden igen och KOM TILLBAKA. Vad ska man säja?
Antagligen kunde de inte komma överens om VEM som skulle vända så de smygsvängde.
Skönt var det i alla fall att de kom tillbaka!