jencatos

Konstig höst det här. Plusgrader i november. Konstigt nog är jag inte deppad.. Hundarna kan köras ändå. Det kan vara värre med det skarpa föret med minusgrader och barmark. Då får de ont i fötterna. I torsdags kväll luftade jag mina  hundar i modoskogen. Där är man väldigt ensam vid alla tider på dygnet och under alla årstider. Möjligtvis kan man få sällskap under älgakten. Ja, ja trevligt var det, kolmörkt var det också. När jag hade lastat in dem i släpvagnen och skule starta bilen så startade INTE  bilen. Ja ha ja, det var den tidiga kvällen.. Jag testade lite olika biltrix, men batteriet ville mindre och mindre. Då ringde jag hem til sambon, som har en trasig bil, sen ringde jag svågern som fick hämta sambon. Efter 20 minuter kom de. Glad var jag att jag hade pannlampan som sällskap och mobilen :). Jag var också tacksam över att jag inte är mörkrädd längre. Jag stod väldigt nära där den sista avrättningen var i Sävar, och även på historisk mark där hundratals soldater marscherat under kriget.  För 10 år sedan hade 20 minuters väntan varit en annan upplevelse.
Men till avdelningen stolliga hundar: För några veckor sedan när jag skulle släppa in  Wiliam i hundgården efter en motionstur så ville han inte gå in. Jag puttade på där bak. Men hans framtassar var som fastgjutna i myllan. Hän lättade där bak när jag puttade på. Då tog jag av hans halsband- olala han sprang in i hundgården.  Tidigare har han vägrat gå in med selen på. Han brukar lägga sej utanför hundgården till han är "naken". Halsbanden även inräknat nu också...