jencatos

I morse var det nästan 19 grader kallt. Joe som har fällt nästan all vinterpäls tyckte att det var FÖR kallt. Det är härligt ute på påren nu. Trots att det är så hårt har aldrig skoterspåren varit skarpa i år. en fördel med att bo vid ett större samhälle. alltid är det nån som varit ute och "bränt" och lurvat upp ytan.
Jag har blivit bönhörd också, svt ska komma och filma William och rastgården var brunprickig av bajs. Jag önskade: "tänk om det kunde snöa litegrann och göra allt vitt igen". Och jovisst, i söndags kom det lite snö!
I övrigt: Toflsan är såld till Donald och Maria och Sniff och Mårran har ua på sina ögon.

Häromkvällen när vi låg i sängen och tittade på tv så hörde vi hur hundarna voffade till ibland. Sambon pratade om räven och jag hummade med. När jag klev upp för att slå av Tv:n (tur att det var jag som gjorde det!) så tittade jag ut över hundgården. Då ser jag att något rör sej där nere. " Jag tror att det är en hund lös i hundgården". Jag gnuggade ögonen lite och tittade lite till. " Det är en hel DRÖSmed hundar lösa i den stora rastgården!".
Det var bara att kasta på sej kläder, gå ut och släppa in dem i deras rstgård. De var jätteglada alla fyra att de fick gå och lägga  sej. Men de hade hunnit med att flytta på alla skålar. Pinka i några av dem. De hade också hunnit busa sönder en halv halm säck som stor där inne. Men nu var de alltså pömsiga och ville sova. Tur att de trivs hemma nu när snön är djup och hundgårdsnätet inte är huskyhögt.

Igår åkte jag skidor med farbröderna Jack och Joe. Det gick riktigt bra. De bad inte att få gå hem en enda gång. Vädret var ljuvligt och de travade på. När jag mötte någon eller körde förbi någon stavgångare ökade de farten så att det blev ganska fartfyllt.
Men men, vi passerade stavgångaren på innan en lite tjärn och när vi sedan komut på tjärnen såg de SKOTRAR och tittade lite extra. De lyckades trassla in sej i nacklinan när de ti-tt-ttaaaade. Jag stannade och redde ut trasslet, reste mej upp och sa:
-Ja!!
De började trava och ve och fasa de satt inte fast i mitt tolkarbälte.
-Joe! Jack! ropade jag, men de bara ökade farten. de vände sej om några gånger var men sprang vidare. Suck!! Jag insåg snabbt att jag aldrig skulle hinna upp dem före den korsande vägen.
Plötsligt tog de ett skoterspår som vek av av mot stranden, där skotrarna var. Hurra! tänkte jag, de kan ju ta fast dem. Men nej, skoterförarna klev på sina åk och körde iväg och mina hundar psserade dem travande.
Nu hade de riktningen hemåt, så jag tänkte att det är v'äl lika bra att börja åka hem.
Men herrarna överaskade igen, de följde stranden, kopplade på skoterleden igen och KOM TILLBAKA. Vad ska man säja?
Antagligen kunde de inte komma överens om VEM som skulle vända så de smygsvängde.
Skönt var det i alla fall att de kom tillbaka!

Igår kväll åt de "små" bortskämda hundaarn äntligen upp sin mat!! De har tjollrat under den kalla perioden och inte ätit förrän jag hällt ut maten på marken. Mysigt?
När det till slut blev lite varmare ute så har jag varit duktig och tagit bort maten om de inte ätit. Två dagars "svält" fick dem att glufsa i sej maten som riktiga huskys...
Igår, på min sovmorgon, åkte jag ut och körde hundar kl.7.00. Så mysigt. Nästan så att jag kan stiga upp kl.5 vanliga dagar för att hinna ut innan jobbet. Men tyvärr så tror jag inte att mina grannar tycker som jag. Inte de jag bor med heller.. Tänka att man aldrig får göra som man vill :).